Coronakommissionens begäran att få del av uppgifter från regeringen om underlaget för de beslut om restriktioner och rekommendationer och begränsningar av våra fri- och rättigheter har blottlagt ett antal brister i synen på dokumentation och offentlighetsprincipen.

1. Bristande dokumentation. Den grupp av statssekreterare som tillsammans med presschefen i statsrådsberedningen, Gruppen för strategisk samordnings (GSS), har inte fört något protokoll från sina sammanträden. Gruppen har haft en central roll för att ta fram rekommendationer inför regeringens beslut.
2. Bristande respekt för kommissionen. När kommissionen begär att få ut ett antal handlingar ifrågasätter ansvarig chef om de begärda handlingarna har något värde för kommissionen. Kommissionen svarar att det inte är regeringskansliet som avgör vilka handlingar kommissionen anser sig behöva. Socialminister Lena Hallengren förklarar att kommissionen självklart ska få del av alla ”relevanta” handlingar.
3. Brist på initiativ. Såväl ministern som ansvariga för krisstaben vid regeringskansliet hävdar att de minnesanteckningar som enskilda tjänstemän och statssekreterarna fört inte är handlingar som myndigheten ”förfogar över”. Formellt är det korrekt. Men det hindrar inte att sådana handlingar lämnas ut och heller inte att de diarieförs och därmed blir allmänna handlingar som kan begäras ut.

Den offentliga debatten om regeringskansliets agerande har lett till att Coronakommissionen fått ut en mängd handlingar som den ska gå igenom. Fortsättning lär följa.

Länk till SvT:s artikel och inslag