tvångsmedel

You are currently browsing the archive for the tvångsmedel category.

Pressfrihet under hammaren

2013-08-21 in meddelarfrihet, Rättssäkerhet, tvångsmedel | Permalink

I måndags berättade The Guardians chefredaktör Alan Rusbridger att tidningen förstört ett antal datorer/hårddiskar med hemligt material som de fått från NSA-läckan Edward Snowden
. Destruktionen skedde efter påtryckningar från myndigheterna. Samtidigt förklarar Alan Rusbridger att tidningen tänker fortsätta sina publiceringar, materialet finns även på andra datorer.

Jag har svårt att förstå att The Guardian gick med på att förstöra materialet. Det framstår som ett självdestruktivt beteende. Vad trodde man sig vinna? Tidningen borde utmanat makten och tagit den rättsliga strid som myndigheterna, uppenbarligen med regeringens godkännande, hotade med. Med tanke på att tidningen fortfarande förfogar över materialet riskerar de att få den rättsliga prövningen trots allt, om man nu inte förnedrar sig igen och förstör ytterligare ett antal datorer.Det de lagt under hammaren är inte bara ett par datorer utan pressfriheten.

Det är också höljt i dunkel varför The Guardian inte berättade om påtryckningarna och varför Alan Rusbridger väljer att inte namnge de högt uppsatta politiker/tjänstemän inom regeringskansliet som utövade påtryckningar på tidningen.

Läs artikel i Svenska Dagbladet om fallet här och Alan Rusbridgers kolumn här.

Tags: ,

Krigsrapportering blir spionage?

2013-03-10 in censur, meddelarfrihet, tvångsmedel, Yttrandefrihet, Yttrandefrihetskommittén | Permalink

Händelser kan få oss att tappa andan inte bara bildligt utan även bokstavligen. Det är inte ofta det händer och lika sällan brukar jag av samma anledning tappa skrivförmågan. Men när det gällde ett utredningsförslag om att införa två nya brott, utlandsspionage och grovt utlandsspionage, var jag tvungen att både ta sats och andas ut djupt för att få meningarna på plats. Det är det mest illa underbyggda och mest långtgående förslaget när det gäller yttrandefriheten på länge. Förslaget skulle försvåra eller t.o.m. omöjliggöra en nödvändig rapportering om militära insatser där Sverige medverkar.

De ord jag kippat fram finns att läsa i dagens Expressen här och här 

Utredningen resonerar inte kring några konkreta händelser eller incidenter. Därför ska frågorna jag ställer i min artikel uttalas med viss retorisk accent.

Reaktioner på debattinlägget:

Expressen nyhetsartikel 2013-03-10

Blogginlägg av Thomas Mattsson, Expressen

Reportern Fredrik Laurin intervjuad i Expressen

Artikel i Arbetaren

Ledare, Nerikes Allehanda 2013-03-12

Medievärlden, notis

Tags:

Karl XIV Johans skelett skramlar än

2012-09-12 in tvångsmedel, Yttrandefrihet | Permalink

Att dra in utgivningsbeviset för periodiska skrifter var Karl XIV Johan sätt att försöka kväsa kritiska röster. Det var ett kreativt men inte särskilt framgångsrikt sätt att få tyst på bl.a. Aftonbladet.

Halmstad tingsrätt att godkänt en åklagarens krav att dra in en webbadress, den anses förverkad och får inte användas. Domen är överklagad och förhoppningsvis kommer den hovrätt som får fallet att upphäva indragningen precis som andra hovrätter upphävt beslag av datorer som använts för brottslig verksamhet.

Har skrivit en artikel i Expressen om domen. Läs här. Domen finner du här.

Breivik och rättsäkerheten

2012-08-24 in censur, tvångsmedel | Permalink

Det må vara förståligt men det är varken försvarligt eller förståndigt att tumma på grundläggande principer när något traumatiskt sker. Det är när kaoset är som störst principerna behövs som bäst.

Den norska journalisten Åsne Seierstad skrev en artikel i DN i torsdags, här.

Om än inlindat på ett lite försåtligt sätt menar hon att Anders Behring Breiviks yttrandefrihet ska begränsas. Inte med tanke på att det han uttryckt skulle utgöra hets mot folkgrupp eller uppvigling utan för att det är Breivik som sätter sitt namn under pamfletterna. Om detta hade Studio 1 ett inslag i torsdags som ni kan avlyssna här. 

Polisprovokationer och rättsäkerheten

2012-06-03 in tvångsmedel | Permalink

Var går gränsen för polisens rätt att med hjälp av provokationer bevisa brott? JO har prövat en systematisk provokation mot en person som misstänktes för mordbrand. Personen var skyldig men var de metoder som användes försvarliga och förenliga med rättsstatens regler? JO är tveksam och efterlyser klarare regler. Polisen har en läxa att göra men även riksdagen.

Det som inte är reglerat kommer att användas oregerligt. Ger vi polisen en batong utan instruktioner och förhållningsorder kommer den att användas på alla upptänkliga och betänkliga sätt.

Det finns också fall där poliser provocerat fram brott och där varesig den åtalade, åklagaren, försvarsadvokaten eller domstolen fått fakta på bordet. Polisen begick ett brott för att bekämpa ett brott som inte begåtts om polisen inte begått brott. Slutresultatet blev att de dömda frikändes och nu sannolikt kan vänta sig ett hyfsat skadestånd från staten.

Har skrivit en kolumn i Borås Tidning om frågeställningarna polismetoder i bt 20120601

Newer entries »