Yttrandefrihet

You are currently browsing the archive for the Yttrandefrihet category.

Efter drygt tre år har jag nu lämnat mitt uppdrag som sekreterare i Yttrandefrihetskommittén.

När jag tog uppdraget varnades jag för att jag därmed trädde in i utredningsmörkret. Om det är jag som utvecklat ett mörkerseende eller om det faktiskt är ganska ljust där inne kan kanske diskuteras. Jag håller på det sistnämnda.

Jag har hållit en föreläsning på Stockholms universitet, Institutionen för mediestudier, om yttrandefrihetslagarna och kommitténs arbete. Föreläsningen går att se här.

DN uppmärksammar att Google har en stark ställning och blockerar information. Sin starka för att inte säga dominerande ställning har företaget skaffat sig genom att skapa attraktiva tjänster. När tillräckligt många använder en sådan tjänst och den som tillhandahåller den bestämmer sig för att t.ex. blockera vissa webbplatser är det lätt att säga att det är censur. Visst begränsar det, eller rättare försvårar, det för användarna att få del av information men någon begränsning av yttrandefriheten är det egentligen inte frågan om.

Yttrandefriheten som den kommer till uttryck i våra grundlagar och andra länders konstitutioner reglerar i huvudsak bara vad som gäller mellan enskilda och det allmänna. Frågor som rör relationen mellan ett företag och dess kunder lägger sig som huvudregel en demokrati inte i. Det är upp till enskilda att avgöra vem de vill anlita och företag har motsvarande rätt av bestämma sin kundkrets. Staten gör bäst i att hålla fingrarna borta för yttrandefrihetens skull. Ett staligt ingripande kan däremot bli nödvändigt om ett eller några få företag skulle få monopol på t.ex. internetaccess. Då är det motiverat att begränsa deras möjligheter för enskilda att ta del av eller sprida yttranden. Så har vi t.ex. haft det sedan 1950 då Posten förbjöds att vägra dela ut skrifter med hänvisning till deras innehåll.

Artikel i DN kan läsas här. eller här

Att dra in utgivningsbeviset för periodiska skrifter var Karl XIV Johan sätt att försöka kväsa kritiska röster. Det var ett kreativt men inte särskilt framgångsrikt sätt att få tyst på bl.a. Aftonbladet.

Halmstad tingsrätt att godkänt en åklagarens krav att dra in en webbadress, den anses förverkad och får inte användas. Domen är överklagad och förhoppningsvis kommer den hovrätt som får fallet att upphäva indragningen precis som andra hovrätter upphävt beslag av datorer som använts för brottslig verksamhet.

Har skrivit en artikel i Expressen om domen. Läs här. Domen finner du här.

Har skrivit en artikel i tidningen Advokaten om Yttrandefrihetskommitténs slutsatser. Där liknar jag TF och YGL vid en runsten. Stor och tung och enligt kritikerna otymplig och otidsenlig. Men dess tyngd utövar en dragningskraft som gör att andra yttranden skyddas.

Läs här eller här

I Expressen den 23 augusti har jag en artikel om preskriptionstiderna för yttranden på nätet.

Yttrandefrihetskommittén föreslår att artiklar i s.k. arkivdatabaser ska ha en bestämd och kortare preskriptionstid än andra yttranden på nätet. Artikeln går att läsa här eller här.

Efter drygt tre år presenterar Yttrandefrihetskommittén i dag sitt slutbetänkande. Presskonferensen som börjar 11.00 direktsänds på regeringens webbplats .

Betänkandet innehåller inga stora dramatiska förändringar av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Men det finns förslag som enligt min uppfattning stärker yttrandefriheten ett av dem har jag skrivit om i dagens Expressen.

Slutbetänkandet, En översyn av tryck- och yttrandefriheten (SOU 2012:55) finns att läsa här.

Medierna i SR uppmärksammade i dag lördag att Bonniers förlag dragit tillbaka den tryckta upplagan av Herman Lindqvists memoarbok. Även om det är tveksamt om det han skriver om Karl-Gustaf Hildebrand utgör förtal av avliden är det insinuant formulerat och falskt att inte berätta vad Hildebrand verkligen sade under Bollhusmötet.

Frågan om ansvarsfördelningen mellan författarens och hans eller hennes förläggare är intressant.

Förlagen brukar två sina händer och säga att ansvaret ligger helt på författaren. Det är bara delvis sant och så behöver det inte vara eller bli. Förlaget kan bli ansvarigt och vad gäller skadestånd ska det bäras solidariskt av författaren och förlaget, man tar helt enkelt pengarna där de finns.

Yttrandefrihetskommittén tog fram en modell (Ansvarsmodellen) som innebar ett ändrat ansvarsförhållande, författaren skulle bli ansvarig endast om det tydligt framgick av boken att det var det man var överens om. Kommittén gick inte vidare med modellen och i det förslag som presenteras på torsdag görs inga förändringar i ansvarskedjorna varesig när det gäller periodiska skrifter eller icke periodiska skrifter.

Här kan ni läs om och höra inslaget i Medierna.

Kolumn om Yttrandefrihetskommitténs arbete i Borås Tidning.

Fritidschefen i Kumla gillade inte ett filmklipp på YouTube. Han kontaktade filmaren och fick honom att ta bort filmen.

Men det dröjde inte länge förrän någon annan lade ut filmen på nytt. Den ständigt vakne och alerte redaktören för Kumla Nytt, Lars Litzén, liksom Nerikes Allehanda har uppmärksammat ingreppet mot yttrandefriheten. Jag har skrivit en kommentar i Kumla Nytt läs här. Artikeln i NA finns här. Och filmen kan ses här.

Newer entries »