Regeringen får inte igenom alla delar i sin proposition om ändring i yttrandefrihetsgrundlagarna. Den luddiga formuleringen för att endast den med ”berättigat intresse” ska kunna ta del av brottmålsdomar i ”uppgiftsamlingar” avvisas av allianspartierna. Utmärkt så. Här artikel i Expressen om att justitieminister Morgan Johansson borde se nederlaget som en seger, läs Expressen/kultur eller Expressen.

Förslaget i propositionen innebär att tillgängligheten till allmänna handlingar skiktas. Regeringen nämner journalister och jurist som typexempel på grupper som anses ha ett berättigat intresse att ha tillgång till uppgifterna i databaser. En medborgerlig rättighet riskerar att i den praktiska tillämpningen förvandlas till en skrårättighet.

Ska regeringen upprätthålla ambitionen med förslaget hade det blivit nödvändigt att införa restriktioner för ett stort antal grupper som idag har tillgång till uppgifterna. Det gäller studenter och anställda vid universitet och högskolor (420 000 personer), 30 000 polisanställda, 349 riksdagsledamöter, anställda på riksdagens partikanslier, 5 000 på regeringskansliet, 7 000 anställda på domstolar

Listan kan göras lång över de som har tillgång till databaser som InfoTorg, Karnov och ActaPublica och där slagningar inte alltid är motiverade. Se bara hur poliser och sjukvårdsanställda relativt frekvent ertappas med att göra olagliga slagningar i belastningsregistret respektive sjukjournaler.

Och som om de inte vore nog skulle även så gott som alla svenska bibliotek behöva begränsa tillgången.  Det är nämligen idag fullt möjligt för alla att bli låntagare och därmed avgiftsfritt få tillgång till databaserna. Tänk er frågan från bibliotikarien: Vem är du? Har du ett berättigat intresse att få del av domen mot NN?

Hade det illa tänkta förslaget passerat riksdagen hade vi därtill fått en bestämmelse som i ett skärpt politiskt läge eller annan politisk majoritet kunnat vridas för att träffa kritiker av partier, politiker och myndighetsföreträdare.