Dagens Nyheter uppmärksammar i dag frågan om insynen i privat verksamhet som bedrivs med skattepengar. Artiklarna finns här och här.

Uppskattningsvis 200 000 personer är i dag anställda i privata verksamhet som finanisieras med skattemedel. Det är främst inom vård, skola och omsorg som kommuner och landsting lagt ut verksamheter på entreprenad. I pengar handlar det om minst 60 miljarder kronor per år.

Till skillnad mot de undersköterskor, fritidsledare etc. som är anställda i kommuner och landsting eller i bolag som dessa äger saknar de 200 000 ett fullgott meddlarskydd. För denna verksamhet gäller heller inte offentlighetsprincipen. Det gör det möjligt för entreprenadföretagen att efterforska vem som läckt en uppgift till medierna och de har också rätt att vidta arbetsrättliga åtgärder mot den som de anser sig ha brutit mot lojalitetsplikten. I värsta fall kan det leda till avsked.

Att bryta mot efterforskningsförbudet eller vidta repressalier mot tjänstemän på myndigheter kan medföra straffansvar enligt grundlagen. Entreprenörer riskerar inga sådana påföljder.

Den borgerliga regeringen med Carl Bildt som statsminister såg 1995 till att offentlighetsprincipen började gälla för kommunala bolag. Det var en återställare som motiverades med att en stor del av den skattefinansierad verksamheten hamnat utanför insynen. Tio år senare fick de anställda i dessa bolag även ett lagstadgat meddelarskydd och därmed rätt att under anonymitetsskydd lämnar uppgifter för offentliggörande.

Det är dags för en ny återställare.

De kollektiv avtal som flera privata förtag ingått med de fackliga organisationerna är inte mycket värda. De blir en chimär och jag är förvånad över att fackliga företrädare inte läst på bättre innan de skrev under. Avtalen är undermåliga och ger de anställda falska förespeglingar.