Artikel på i dagens Svenska Dagbladet om den konstnärliga friheten och yttrandefriheten. Kan läsas här eller här.

Det är synd och en synd att skaparna av Call girl låter filmens statsministern krypa i säng med en minderårig. Det borde ju ha varit justitieministern! Det är ingen tvekan om att filmens huvudpersoner är ”figuranter” för Lennart Geijer, Olof Palme, Ebbe Karlsson, Carl Persson etc. Här i en uppdiktad historia med verklighetsbakgrund.

Call girl har satt fart på diskussionen men kanske inte den debatt som filmskaparna ville ha. I vart fall inledningsvis har det blivit en diskussion om huruvida Olof Palme blivit utsatt för förtal eller inte. Det är synd. Det hade varit mer givande med en diskussion om prostitution, socialtjänstens arbetssätt och inte minst Olof Palmes försöka att mörklägga justitieministerns sexköp. Med hjälp av Ebbe Karlsson (justitieministerns pressekreterare) drog Olof Palme igång och dirigerade den berömda dementimaskinen.

De fick DN att förnedra sig men solkade samtidigt ned sitt eget eftermäle. Olof Palme agerade lömskt och slugt. Det var närmast skurkmässigt men inte kriminellt.