När samhällsdebatten domineras av en diskussion om vem som ringt vem när och sagt vad finns anledning till nedstämdhet. Visst kan det vara kittlande och lite pikant att läsa att X intrigerat med Y för att avsätta Z. Men så mycket mer än underhållning blir det sällan. Lägg energin på att läsa statliga utredningar, direktiv och departementsskrivelser i stället. Dessvärre är det snart bara tidningen Riksdag & Departement som gör det.

Diskussionen om Margot Silberstein och Tommy Möllers bok ”En marsch mot avgrunden” är ett exempel på en i det stora hela meningslös kremlologisk journalistik. Den efterföljande dispyten mellan författarna och Per Nuder har blottlagt ömma tår och frågan om ansvar och publicistisk etik. Kring ansvarsfrågan har jag skrivit i dagens Expressen. Läs artikeln här eller här.

Tags: ,

Meddelarfriheten och det skydd som finns för den är en central del, en grundbult, i våra yttrandefrihetsgrundlagar. I bl.a Borås Tidning har jag skrivit om några svarta dagar för meddelarfriheten. Läs här eller här.

 

Tags: ,

Till sist tog de sitt förnuft till fånga och greppade saxen. Skaparna av den utmärkta filmen Call girl har ingått en överenskommelse med familjen Palme. De klipper bort sängkammarscenen med filmens statsminister och får i utbyte en försäkran att familjen Palme inte kommer att resa några krav mot filmmakarna.

Det är uppenbart att den offentliga diskussion fått filmmakarna att ompröva sitt benhårda motstånd att klippa.

Klippet är bara att applådera medan överenskommelsen är att beklaga. Har skrivit i dagens Expressen. Artikeln finns att läsa här eller här.

Tags:

Händelser kan få oss att tappa andan inte bara bildligt utan även bokstavligen. Det är inte ofta det händer och lika sällan brukar jag av samma anledning tappa skrivförmågan. Men när det gällde ett utredningsförslag om att införa två nya brott, utlandsspionage och grovt utlandsspionage, var jag tvungen att både ta sats och andas ut djupt för att få meningarna på plats. Det är det mest illa underbyggda och mest långtgående förslaget när det gäller yttrandefriheten på länge. Förslaget skulle försvåra eller t.o.m. omöjliggöra en nödvändig rapportering om militära insatser där Sverige medverkar.

De ord jag kippat fram finns att läsa i dagens Expressen här och här 

Utredningen resonerar inte kring några konkreta händelser eller incidenter. Därför ska frågorna jag ställer i min artikel uttalas med viss retorisk accent.

Reaktioner på debattinlägget:

Expressen nyhetsartikel 2013-03-10

Blogginlägg av Thomas Mattsson, Expressen

Reportern Fredrik Laurin intervjuad i Expressen

Artikel i Arbetaren

Ledare, Nerikes Allehanda 2013-03-12

Medievärlden, notis

Tags:

I dag valde Utgivarna att offentliggöra den skiss jag tagit fram hur ett framtida – stärkt och utvidgat – medieetiskt system skulle kunna se ut. Det är ett detaljrikt förslag av den enkla anledning att det är i detaljerna djävulen bor. Lika bra att stifta bekantskap med honom med en gång i stället för att i allmänna ordalag beskriva något som alla kan skriva under på. Nog med högtidliga proklamationer.

Nu väntar en remissrunda som jag hoppas ska bli bred. Medieetiken är något som är en angelägenhet för alla. Inte minst bland politikerna. Det märkte jag i onsdags när jag berättade om pressetiken och utredningen inför riksdagens konstitutionsutskott. Det är uppenbart att det jag skriver i utredningen om hur lagen och etiken är kommuniserande kärl är påtagligt levande bland ledamöterna. Utredningen kan du hämta här.

Tags: ,


Diskussionen om det slappa och diffusa begreppet ”näthatet” har fått en del att tro att motsättningen mellan att värna den personliga intregriteten och yttrandefriheten är ett nytt fenomen. Så är det inte

Erectile dysfunction is a symptom based on the patient’sNo pharmacokinetic interaction with tolbutamide (250 mg) and no effect on the dynamic properties of warfarin (40 mg), both of which are metabolised by CYP2C9, were demonstrated when co-administered with sildenafil (50 mg). viagra kaufen berlin.

Sildenafil was well tolerated at relevant dose levels.Page 9INTRODUCTION viagra without prescription.

climax when you have sex together?” cialis from canada nocturnal erections as well in this age group. However, the.

. Avvägningen har skett kontinuerligt i stort sett sedan tryckfrihetsförordningen infördes 1766. Avvägningen mellan mellan intressena är inte lätt. Frågan inställer sig hur långt kan man gå för att skydda det ena utan att skada det andra? Mellan dessa höstackar står lagstiftaren.

Advokatens senaste nummer (2013:02) har fokus på frågan. Dels i form av intervjuer med en rad tunga jurister och advokater som i huvudsak menar att integritetsintresset fått stå tillbaka. Intervjuerna finns att läsa här och här. I Advokaten finns också en sammanställning, om än inte helt fullständig, över de lagar som finns för att skydda integriteten och de instanser som kan pröva enskildas klagomål. Sammanställningen som undertecknad gjort finns att läsa här och här. Den visar bl.a. att de lagar som finns inte utnyttjas i särskilt stor utsträckning
. Om det beror på att är trubbiga eller om problemet är rättsväsendets oförmåga att utnyttja dem borde bli föremål för en översyn. Den bör göras innan lagstiftaren i den allmänna upprördheten över näthatet rusar iväg stiftar nya lagar
. Sammanställningen visar också grova och oförsvarliga integritetsintrång som regel inte förekommer inom verksamheter som omfattas av våra yttrandefrihetsgrundlagar. Det tyder på att en ev
. lagstiftning, om den nu överhuvudtaget ska införas vilket jag tvivlar på, i varje fall ska begränsas till verksamheter som inte faller in under det extra starka grundlagsskyddet.

I Advokaten redogörs också Datainspektionens sammanställning över integritetsåret 2012. Rapporten sätter fingret på hur myndigheter hanterar enskildas rätt till integritet
. Deras agerande glöms bort allt som oftast och när anhängare av nya lagar åberopar Europakonventionens artikel 8 om integritetsskydd så glömmer de bort att den främst är till för att värna medborgarnas integritet gentemot samhället och inte gentemot medierna. Sammanfattningen av Datainspektionens rapport kan läsas här och i sin helhet här.

 

Tags:

Alla journalister vet betydelsen av att värna sina källor. Men källskyddet måste också praktiseras och marginalerna för att skydda källan vara rejält tilltagna. Men ibland blir det fel. På senare år har Norra Skåne uppmärksammats. Då fälldes utgivaren för brott mot tystnadsplikten för att medvetet ha publicerat uppgifter som innebar att en källa röjdes. Frågan är om det även kommer att bli fällande dom mot de tre medarbetare vid GP som JK åtalat. I GP:s fall handlar det inte om ett medvetet röjande men det spelar igen roll eftersom brottet inte kräver uppsåt. Har skrivit om fallet i en artikel för Dagens Juridik som kan läsas här eller här.

Av utrymmes skäl togs ett exempel på hur strikt ansvaret är bort ur artikeln. Det återges därför här:

Många gånger är följderna av en publicering svåra eller kanske t.o.m. omöjliga att förutse. Det gäller i synnerhet för personer som sällan eller kanske aldrig tidigare medverkat i en publicering.

Ett exempel på det kan hämtas från en publicering i Göteborgs-Posten från 2001. Tidningen intervjuade fem tjejer i åldern 17 – 18 år om deras syn på dagen-efter-piller. De fem redogjorde för sina allmänna funderingar om abortpillret men berättade också om egna sexuella erfarenheter. Reportern hade noga övervägt publiceringen, talat med ansvariga och vid intervjun medverkade även en skolsköterska. De intervjuade sade sig ha fått förtroende för reportern och hade öppnat sig.

Trots alla försiktighetsteg fälldes publiceringen av Pressens opinionsnämnd. Enligt PON kan man inte begära att ”ungdomar ska kunna överblicka konsekvenserna av en publicering av intima detaljer ur deras eget liv”. Flickorna hade därför utsatts för en oacceptabel publicitetsskada enligt PON.

Ännu ett exempel på den dessvärre många gånger utbredda okunnigheten vad gäller allmänhetens tillgång till allmänna handlingar i Sveriges kommuner. I det här fallet Örkelljunga.

Läs och lyssna här.

I dag publicerade Expressen hovets anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Det gäller den omdiskuterade bilden på Kungen och hans vänner som äter pizza och där Drottningen försöker skura bort ett hakkors i form av en intarsia i parketten.

Anmälan avser Drottningens roll på bilden. Jag har tidigare i bl.a. Expressen, Dagens Juridik och Svenska Dagbladet, (länk till SvD finns här) skrivit om bilden och berördas möjligheter att få rätt. Se också tidigare blogginlägg. Enligt min uppfattning får den anses utgöra ett inlägg i debatten om Drottningens sätt att hantera sin pappas förflutna som ryms inom en vid samhällsdebatt. Frågan om Drottningens till en början överslätande inställning till pappans medlemskap i nazistpartiet och den senare tillsatta utredningen måste kunna diskuteras. Det var strongt av Drottningen och hovet att ta debatten. Men träder man ned från tronen och ut på den offentliga arenan får man finna sig i att få sina handlingar och slutsatser ifrågasatta även när det inte gäller det officiella uppdraget. Det skedde också på en akademisk nivå mellan historiker. Men det ska vara möjligt att även samhällsfrågor avhandlas inte bara i polerade och varsamma former utan också rått och rakt. Satir ska bita och skaka om. Men att hävda att något är konst eller satir ger inget fribrev för att säga vad som helst. Yttrandefrihetens gränser sätts av riksdagen i form av lagar. Medierna har därutöver antagit än strängare regler för att skydda enskilda från oförsvarliga publicitetsskador.

Det är till PO och den nämnd som ytterst avgör om något brutit mot god publicistisk sed som alla, hög som låg, drottning eller städerska, har möjlighet att utan ekonomiska risker och utan att risk att på grund av anmälan tvingas genomlida samma publicering igen.

En prövning av PO och i nämnden som slutar i att en publicering inte klandras blir som regel inte offentlig. Så är det tänkt. Men det är en regel som Expressen ifrågasätter när det gäller offentliga personer. Jag har svårt att förstå den inställningen. I Expressens tv-sändning under dagen sade jag att det var ett ”dumt” beslut, läs och lyssna här, eftersom det i värsta fall kan innebära att enskilda drar sig för att göra anmälningar.

Att låta PO och PONs prövning ha sin gång i det tysta innebär inte att det är omöjligt för Expressen och andra att diskutera sakfrågan. För det är väl den som är intressant inte att kölhala hovet för att det använder de möjligheter som står till buds för att försöka nå upprättelse för något de uppfattar som kränkande? I vart fall tre gånger tidigare har medlemmar av hovet använt denna möjlighet och fått rätt utan att det ifrågasatts. Det vore synd om det inträffade skulle få hovet att avstå från att göra PO anmälningar i fortsättningen. Det gagnar ingen, allra minst den självsanerande verksamheten. Däremot bör väl hovet noga överväga vilka anmälningar som är meningsfulla att göra. De fallen där hovet fått rätt har inte gällt något som en medlem av hovet gjort eller underlåtit att göra utan där deras person använts på ett falskt och oförsvarligt sätt eller där medierna spekulerat i frågor som varit av känslig natur.

Carl Bildt är inte känd för att fega ur. Men när det gäller att leva upp till offentlighetsprincipen och att göra UD:s handlingar tillgängliga för allmänheten via ett fungerande diarium letar han syndabockar, uppåt och nedåt och åt sidorna.

Artikel i Journalisten som kan läsas här och här.

Företrädare för medierna, debattörer och även jurister brukar tala om den grundlagsskyddade yttrandefriheten. De menar då regleringen i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Det är feltänkt och farligt. Därutöver finns en allmän yttrandefrihet som också den har grundlagsskydd men då enligt regeringsformen och Europakonventionen. Att bara tala om den särskilt reglerade yttrandefriheten kan leda till att den ses som och blir behandlad som ett särintresse bland andra.

Jag har i dag en artikel i Expressen om hur ett skydd för den allmänna yttrandefriheten innebär ett värn för den särskild reglerade i TF och YGL och givetvis vice versa.

Läs artikeln här eller här.

Debatt i SvT tog i torsdag upp näthatet. Det drabbat främst kvinnor och består av hotande och hetsande yttranden samt sexuellt ofredande och ärekränkning. Ett angeläget ämne som också rymmer frågan om vilka åtgärder samhället bör och kan vidta utan att det går ut över yttrandefriheten. Frågeställningen kan tyckas enkel men avvägningen mellan dessa två intressen är inte helt lätt och inte blir det lättare av att vissa också betraktar privatlivskränkningar som näthat. Inte lätt alltså och fullständigt hopplöst att reda ut med några one-liners i ett debattprogram. Därmed inte sagt att programmet var värdefullt.

Se inslaget här.

”Niding”. Ett starkt ord avsett att förklena, ja närmast förnedra någon. Ett ord som ska användas med urskillning. Jag har använt det om skaparna av filmen Call girl i en artikel på dagens kultursidor i Expressen. Jag ska villigt tillstå att det kändes skönt, ja närmast lustfyllt. Inte för att det var njutbart att gå hårt åt skickliga filmmakare utan för att dra en lans för den fria debatten. Släpper man loss krafter och idéer får man också se till att stå upp för dem när de ifrågasätts. Nu förväntar jag mig att Filminstitutet tar upp handsken. Du kan läs artikeln här eller här.

Tunga juridiska instanser som JO, flera hovrätter, Datainspektionen och Advokatsamfundet anser inte att mediernas etiska självprövning och självrannsakan är tillräcklig. Med olika intensitet anser de att det behövs en straffbestämmelse mot integritetskränkande yttranden.

De underkänner Yttrandefrihetskommittén slutsats att det inte behövs en sådan bestämmelse för medier som arbetar i skydd av den särskilt starkt reglerade yttrandefriheten. Jag har skrivit en artikel på Medieormen, Sveriges Radios webbplats. Läs den här.

Har skrivit några artiklar i senaste numret av Advokaten om domskrivning. Artiklarna finns att läsa här eller här här.

« Older entries § Newer entries »