Sverigedemokrater, veganer, nazister, ateister, masochister, folkpartister… Alla har de rätt att uttrycka sina värderingar och söka övertyga mänskligheten att de är dess framtid. Men utan ansvarsutkrävande blir deras frihet lätt andras ofrihet.

Svenska publicister vårdar yttrandefriheten genom att ta ansvar för sina publiceringar. Utgivare utses som tar smällen även för anonyma yttranden som de godkänt för publicering. Det sitter i väggarna även om det finns enstaka exempel när även erfarna publicister med traditioner ända från Lars Johan Hierta blivit byxis och försökt ta till harvärjan.

När nya aktörer på nätet nu vill in under grundlagarnas skydd är det lätt att det blir fel. Jan Sjunnesson som utsågs till utgivare för Sverigedemokraternas medieprojekt Samtiden är ett tydligt exempel. Att göra fel kan kanske förklaras men är oförlåtligt och oförsvarbart. Att ta lätt på frågan kan straffa den enskilde men framför allt innebär det att hela systemet med bland annat ensamansvar och meddelarskydd undergrävs.

Lagstiftningen är tydlig. Det åligger mediernas ägare att utse utgivare. En utgivare får inte utses för skens skull och mot utgivarens vilja får inget publiceras. Det kan bli en fråga för JK att utreda och eventuellt lagföra den som brutit mot regelverket. Om utgivaren däremot får inlägg refuserade av någon i kulisserna eller ägaren så är det en fråga mellan utgivaren och ägaren. Utgivare med ett uns av självaktning kvar tar sitt pick och pack och går. Vilket Jan Sjunnesson gjorde med buller och bång. Se DN 2015-02-14.

I dag har jag en artikel på Expressen.se om Samtiden och ansvarsfrågor. Som pdf här.