Så har diskussionen tagit fart om det framtida medieetiska systemet. I tisdags tog Timbro medieinstitut initiativet till en debatt mellan mig, Kerstin Brunnberg och Mårten Schultz. Läs här eller här och titta/lyssna här eller här.

Dagen innan publicerade Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ett inlägg på sin blogg. Läs här eller här.

Samma dag som Timbro-debatten publicerade Journalistförbundet sin egen utredning om det framtida medieetiska systemet. Det finns att ta del av här. Jag kommer att kommentera det i ett kommande blogginlägg.

Professorn i straffrätt Mårten Schultz hade en något mindre styv tuppkam än vanligt i frågan. Tidigare har han skåpat ut den självsanerande verksamheten men nu låter det mest som att han tycker att den trots allt kan få finnas och anade jag trots allt inte att han ändå tycker att den fyller en viss funktion.

Thomas Mattsson som är starkt för en samordnad medieetisk prövning framför på sin blogg vissa invändningar mot mina förslag. Hans frågor är värda att beakta. Thomas Mattsson befarar att mitt förslag att alla och inte bara direkt berörda ska kunna anmäla överträdelser av publicitetsreglerna ska leda till att medierna får fler anmälningar att hantera och får svårt att hinna med. Min avsikt med förslaget är att stärka tilltron till det medieetiska systemet genom att låta alla kunna anmäla till allmänhetens medieombudsman (MO). En sådan ordning innebär att det blir möjligt, i varje fall på sikt, att pröva bestämmelserna i publicitetsreglerna om saklighet och allsidighet som i dag sällan kommer upp till bedömning. För att det ska ske i dag krävs att en enskild lider publicitetsskada men inte när t.ex. osakligheten drabbar en grupp personer eller ett allmänt intresse. Ett nog så allvarligt övertramp.

Det är enligt min uppfattning inte bara önskvärt utan också nödvändigt att de ”slumrande” reglerna om saklighet och allsidighet aktiveras. Det kommer med visshet att öka antalet anmälningar radikalt, från 300 till kanske 2 000 per år. Många av dem kommer att vara okynnesanmälningar men dessa ska MO avvisa och de kommer medierna aldrig att behöva befatta sig med och inte ens få kännedom om. Så sker också redan i dag genom att  PO avskriver merparten av anmälningarna Antalet anmälningar där tidningarna tvingas svara för sin publicering uppgår i dag till drygt 40 per år. Det kommer sannolikt att bli fler med en allmän rätt att anmäla. Hur många är omöjligt att säga men sannolikt ingen gigantisk ökningen och det är ett pris som medierna måste vara beredda att betala för att stärka systemet.

Det har i debatten också framförts att mitt förslag skulle innebära att det blir omöjligt att bedriva en kampanj- och opinionsjournalistik. Det är en villfarelse. Jag föreslår inte någon ny   bestämmelse i publicitetsreglerna som skulle omöjliggöra detta. Däremot vill jag att kravet på saklighet och allsidighet även i fortsättningen ska gälla för alla publiceringar som inte utgör kommentarer i form av krönikor och ledarkommentarer.