I måndags berättade The Guardians chefredaktör Alan Rusbridger att tidningen förstört ett antal datorer/hårddiskar med hemligt material som de fått från NSA-läckan Edward Snowden
. Destruktionen skedde efter påtryckningar från myndigheterna. Samtidigt förklarar Alan Rusbridger att tidningen tänker fortsätta sina publiceringar, materialet finns även på andra datorer.

Jag har svårt att förstå att The Guardian gick med på att förstöra materialet. Det framstår som ett självdestruktivt beteende. Vad trodde man sig vinna? Tidningen borde utmanat makten och tagit den rättsliga strid som myndigheterna, uppenbarligen med regeringens godkännande, hotade med. Med tanke på att tidningen fortfarande förfogar över materialet riskerar de att få den rättsliga prövningen trots allt, om man nu inte förnedrar sig igen och förstör ytterligare ett antal datorer.Det de lagt under hammaren är inte bara ett par datorer utan pressfriheten.

Det är också höljt i dunkel varför The Guardian inte berättade om påtryckningarna och varför Alan Rusbridger väljer att inte namnge de högt uppsatta politiker/tjänstemän inom regeringskansliet som utövade påtryckningar på tidningen.

Läs artikel i Svenska Dagbladet om fallet här och Alan Rusbridgers kolumn här.