You are currently browsing articles tagged yrkesetik.
Denna Pressfrihetens dag uppmärksammas yttrandefriheten ur en rad perspektiv. Publicistklubben skriver i Expressen om inskränkningar av öppenheten andra uppmärksammar yttrandefriheten i andra länder.
Mitt eget bidrag idag är kanske något speciellt men berör den grundläggande principiella frågan om rågången mellan statsmakterna och det olämpliga i journalister som vittne.
Finns att läsa på Dagens Juridik eller som nedladdningsbar fil här.
Tags: förtal, utgivare, vittnesplikt, yrkesetik, Zlatan
Införandet av en prövning av journalisters yrkesetik, arbetsmetoder och uppträdande, i ett medieetiskt system är en mycket komplicerad fråga. Det reser frågor om rättssäkerhet och trovärdighet. Vem ska hållas ansvarig, hur ska övertramp provas i sak, ska det vara möjligt för en reporter att dra sig undan en prövning, hur ska gränsen till vad som ska bedömas av de rättsvårdande instanserna ske är några av frågorna. Arbetssätten är också en arbetsgivarfråga där synen på vilka metoder som får användas varierar starkt . Fler invändningar finns i min utredning. Den kan läsas i utdrag här. I samma pdf-fil finns också de gällande yrkesetiska reglerna.
Dagens prövning av yrkesetiken saknar trovärdighet. De som anmäler en journalist för att denne vid anskaffande av uppgifter brutit mot reglerna kan inte vara säker på att frågan överhuvudtaget blir prövad. Är journalisten inte medlem i Journalistförbundet faller anmälan och vill journalisten inte medverka blir det ingen prövning.
Journalistförbundet föreslår nu att prövning om övertramp ska föras över från deras egen yrkesetiska nämnd till en medieetisk nämnd, Mediernas etiska nämnd (MEN). Läs om förslaget här. Journalistförbundet vill däremot behålla rätten att utforma reglerna i varje fall under en övergångsperiod
. Den enda ändringen i sak förbundet föreslår vid en överflyttning av regelverket och dagens prövning är att alla journalister ska kunna prövas, inte bara medlemmar i Journalistförbundet. Genast inställer sig ytterligare ett problem, nämligen att avgränsa och definiera vem som är journalist.
Ska medierna behålla och utveckla den trovärdighet som dagens pressetiska prövning trots allt har får det inte tillföras moment som innehåller kryphål eller bestå av ett regelverk som inte samtliga huvudmän står bakom. Har man en trovärdig verksamhet och tillför en prövning som inte är det misskrediterar det hela verksamheten. Införande av en yrkesetisk prövningen enligt dagens ordning skulle hota den medieetiska prövningen av publiceringar. Därmed inte sagt att delar av yrkesetiken på sikt bör prövas av en medieetisk nämnd. Men det kräver noggranna överväganden.
Enligt min uppfattning är frågan om att få till en medieetiska prövning som omfattar alla medier tillräckligt komplicerad i sig. Vad som hända med yrkesetiken och hur den ska prövas bör läggas åt sidan för att få fokus på prövningen av publiceringar.
Tags: journalistförbundet, medieetik, yrkesetik
Så har diskussionen tagit fart om det framtida medieetiska systemet. I tisdags tog Timbro medieinstitut initiativet till en debatt mellan mig, Kerstin Brunnberg och Mårten Schultz. Läs här eller här och titta/lyssna här eller här.
Dagen innan publicerade Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ett inlägg på sin blogg. Läs här eller här.
Samma dag som Timbro-debatten publicerade Journalistförbundet sin egen utredning om det framtida medieetiska systemet. Det finns att ta del av här. Jag kommer att kommentera det i ett kommande blogginlägg.
Professorn i straffrätt Mårten Schultz hade en något mindre styv tuppkam än vanligt i frågan. Tidigare har han skåpat ut den självsanerande verksamheten men nu låter det mest som att han tycker att den trots allt kan få finnas och anade jag trots allt inte att han ändå tycker att den fyller en viss funktion.
Thomas Mattsson som är starkt för en samordnad medieetisk prövning framför på sin blogg vissa invändningar mot mina förslag. Hans frågor är värda att beakta. Thomas Mattsson befarar att mitt förslag att alla och inte bara direkt berörda ska kunna anmäla överträdelser av publicitetsreglerna ska leda till att medierna får fler anmälningar att hantera och får svårt att hinna med. Min avsikt med förslaget är att stärka tilltron till det medieetiska systemet genom att låta alla kunna anmäla till allmänhetens medieombudsman (MO). En sådan ordning innebär att det blir möjligt, i varje fall på sikt, att pröva bestämmelserna i publicitetsreglerna om saklighet och allsidighet som i dag sällan kommer upp till bedömning. För att det ska ske i dag krävs att en enskild lider publicitetsskada men inte när t.ex. osakligheten drabbar en grupp personer eller ett allmänt intresse. Ett nog så allvarligt övertramp.
Det är enligt min uppfattning inte bara önskvärt utan också nödvändigt att de ”slumrande” reglerna om saklighet och allsidighet aktiveras. Det kommer med visshet att öka antalet anmälningar radikalt, från 300 till kanske 2 000 per år. Många av dem kommer att vara okynnesanmälningar men dessa ska MO avvisa och de kommer medierna aldrig att behöva befatta sig med och inte ens få kännedom om. Så sker också redan i dag genom att PO avskriver merparten av anmälningarna Antalet anmälningar där tidningarna tvingas svara för sin publicering uppgår i dag till drygt 40 per år. Det kommer sannolikt att bli fler med en allmän rätt att anmäla. Hur många är omöjligt att säga men sannolikt ingen gigantisk ökningen och det är ett pris som medierna måste vara beredda att betala för att stärka systemet.
Det har i debatten också framförts att mitt förslag skulle innebära att det blir omöjligt att bedriva en kampanj- och opinionsjournalistik. Det är en villfarelse. Jag föreslår inte någon ny bestämmelse i publicitetsreglerna som skulle omöjliggöra detta. Däremot vill jag att kravet på saklighet och allsidighet även i fortsättningen ska gälla för alla publiceringar som inte utgör kommentarer i form av krönikor och ledarkommentarer.
I dag valde Utgivarna att offentliggöra den skiss jag tagit fram hur ett framtida – stärkt och utvidgat – medieetiskt system skulle kunna se ut. Det är ett detaljrikt förslag av den enkla anledning att det är i detaljerna djävulen bor. Lika bra att stifta bekantskap med honom med en gång i stället för att i allmänna ordalag beskriva något som alla kan skriva under på. Nog med högtidliga proklamationer.
Nu väntar en remissrunda som jag hoppas ska bli bred. Medieetiken är något som är en angelägenhet för alla. Inte minst bland politikerna. Det märkte jag i onsdags när jag berättade om pressetiken och utredningen inför riksdagens konstitutionsutskott. Det är uppenbart att det jag skriver i utredningen om hur lagen och etiken är kommuniserande kärl är påtagligt levande bland ledamöterna. Utredningen kan du hämta här.
